Människan existerar mellan Makrokosmos och Mikrokosmos.
Kaos är information, kommunikation som tar längre Tid att beskriva, förstå än Ordning.
I människan möts de båda.

Världens gåtfullhet.

 Människans natur är komplex. En del människor är även komplicerade. Alla människors inre värld är som en mosaik eller ett kalejdoskop.

Människans inre är mer som en abstrakt målning än en realistisk målning. En del säger att människan är surrealistisk.

Inom varje människa finns både ett Makrokosmos och ett Mikrokosmos. Ett helt universum existerar i varje människa och ändå tror vi att vi känner en människa efter ett handslag, ett samtal.

Att färdas tvärsöver vår galax, Vintergatan, tar för ljuset ca 100 000 år. Det tar mer än åtta minuter för ljuset att färdas från Solen till Jorden. Om ljuset kunde färdas runt Jorden så skulle ljuset på en sekund hinna sju och ett halvt varv runt Jorden.

Vintergatan är en galax av miljarder galaxer i detta universum som vi lever i. Varje människa har inom sig ett helt universum att undersöka och ändå tror vi att vi känner en människa efter ett enda möte.

Somliga är övertygade om att de vet allt om en annan människa genom en enda blick.

Är det ett utslag av vår fåfänga eller ignorans? Vår omedvetenhet? Vår biologiska programmering? Hinner vi någonsin mer än att skrapa på ytan hos en annan människa? Om jag och en annan människa lever tillräckligt länge så kan vi ha känt varandra i 60, 70 eller 80 år, men har jag under de åren ens hunnit att lämna Jorden och ta mig ut i den andra människans rymd?

Hur djupt hinner min blick skåda in i den andras vidunderligt stora inre? Varifrån och hur länge har den andras ljus färdats innan det träffar mina näthinnor?

Vissa människor tycker det är en skrämmande tanke att vi inte kan lära känna en annan människa helt och fullt. Andra människor tycker det är en befriande tanke att vi aldrig kan lära känna en annan människa helt och fullt.

Är det en tragedi att ingen annan människa någonsin kan lära känna dig helt och fullt? Eller är det en komedi? En mardröm? Är det bitterljuvt? Är du helt ensam i ditt universum? I rymden hörs inga ljud. Skriker du förgäves ut i din rymd efter en annan människa? Längtar du efter att möta en människa som förstår dig? Som verkligen förstår dig? Ser dig. Bekräftar dig. Har du besökt många galaxer under ditt liv, men ännu inte funnit en sådan människa? Har du börjat ge upp hoppet om att någonsin träffa på en sådan människa? Har du börjat vänja dig vid tanken att du troligen kommer att förbli ensam inne i ditt universum? Att aldrig bli förstådd av en annan människa?

Kanske du inte förstår dig själv?

Å andra sidan, så kanske du kan lära känna en annan människa helt och fullt genom ett enda möte? Ett samtal? En enda blick? Kanske du på mindre än en sekund kan skåda en annan människas hela universum med dess miljarder galaxer?

Vad är det som gör att en främling efter ett "hej" kan kännas som en nära och god vän du har känt i hela ditt liv? Vad är det som gör att en nära och god vän du har känt i hela ditt liv en dag känns som en främling? Vad är det du ser i främlingen? Vad var det du inte såg i vännen? Eller är frågan snarare hur du såg på främlingen eller vännen?

Hur du ser på dig själv? Vad ser du i dig själv?

Hur bildades universum? Skapades universum av någon eller något? Om någon eller något skapade universum, skapade samma någon eller något människan? Eller har universum och människan olika skapare?

Eller är både människan och universum barn av fysikaliska och kemiska processer? En matematisk formel som blev organisk, biologisk, medveten?

En matematisk formel, en fysikalisk och kemisk process som utvecklades till att börja studera och begrunda sig själv?

Se, en punkt som delar sig till en annan punkt. Flera punkter på rad kan på avstånd se ut som ett rakt streck. Ett rakt streck kan börja kröka sig tills de båda ändarna av strecket möter varandra.

Se. En cirkel? Tiden? Gravitationen? En cell? En människa som ser sig själv i en reflektion? En människa som ser sig själv i en annan människa?

Människan består av samma stoff som stjärnorna. Järnet och syret i ditt blod kommer från en döende och exploderade stjärna. Likaså kalium (potassium) som behövs för att bland annat dina hjärnceller ska kunna skifta mellan aktivitet och vila. Kalium har atomnummer 19 i det periodiska systemet. Inom vissa mystiska traditioner står siffran ett för begynnelse och siffran nio för fullbordan. Alfa och Omega. Kalium har en negativ laddning, -1. Natrium (sodium) behövs också för att en nervcell ska kunna skifta mellan vila och aktivitet. Natrium har en positiv laddning, +1. Natrium har atomnummer 11. Inom vissa esoteriska traditioner står minus/negativ för kvinnan eller den feminina energin, och plus/positiv står för mannen eller den maskulina energin. Natrium kommer också från det stoff som en döende och exploderande stjärna slungar ut i rymden. Om man sätter ett plustecken mellan de två ettorna i numret elva så får vi; 1+1. I detta universum som människan lever i så har vi människor kommit överens om att 1+1=2. I de flesta österländska religioner eller andliga traditioner så är plus och minus, positiv och negativ, inte motsatser utan komplement till varandra. Det ena är inte bättre eller sämre än det andra.

Båda behövs i världen för att världen ska vara stabil. Båda behövs i människan för att människan ska fungera optimalt. 1-1=0. Ettor och nollor. Information. Kommunikation. Relationer. Mönster. Vad kommer först: Aktivitet eller Vila? Att tala eller att lyssna?

Nyss och ovannämnda samband är högst sannolikt ett osannolikt sammanträffande. Människans hjärna verkar vara funtad så att den ser mönster och samband där det i verkligheten varken finns mönster eller samband. Vår hjärna tittade upp mot stjärnhimlen och tyckte att en stjärna tycks höra ihop med en annan, en tredje osv, och så gav vår hjärna det mönstret ett namn. Till exempel, Jungfrun.

Vår hjärna tittade också på det mönster som bildades på en plåt som blev beskjuten av subatomära partiklar, t ex protoner eller elektroner. Innan protonerna träffade plåten hade de passerat två parallella öppningar på en framförstående plåt. Fram till det experimentet antog vår hjärna att protoner och elektroner var som och skulle träffa den bakomliggande plåten som vore de "pistolkulor." Men mönstret som uppstod på den bakomliggande plåten visade att partiklarna var som både "pistolkulor" och vågor. Det uppstod ett så kallat "interferens mönster." Vår hjärna antog att en proton eller elektron kan "bete sig" som både en partikel och en våg.

Mikrokosmos har en dualitet. En så kallad "våg-partikel dualitet." Några har kallat det en paradox. En del tycker även det är en paradox att både Lucifer och Jesus kallade sig för ”Morgonstjärnan.” Morgonstjärnan refererar till planeten Venus. Somliga hjärnor noterar att Wall Street i New York City har gatunummer från 1 till 9, och mäter 1100 meter. 

Albert Einstein har sagt följande om mikrokosmos dualitet, paradox:

”It seems as though we must use sometimes the one theory and sometimes the other, while at times we may use either. We are faced with a new kind of difficulty. We have two contradictory pictures of reality; separately neither of them fully explains the phenomena of light, but togehter they do.”

Protoner och elektroner utgör tillsammans med neutroner en atom. Protonen är positivt laddad, elektronen är negativt laddad och neutronen har en neutral laddning. Protonen och neutronen utgör tillsammans atomkärnan. Elektronen cirklar likt en måne runt kärnan.

Aldrig möts kärnan och elektronen.

Aldrig rör de vid varandra.

Om man kunde förstora en atom så att den blev lika stor som Superdome i New Orleans (en jättelik inomhusarena för amerikansk fotboll) skulle kärnan vara liten som en pärla. Pärlan skulle sväva mitt i arenan medan elektronen/rna kretsade kring byggnadens ytterväggar med en hastighet av flera tusen kilometer per sekund. Hela atomen består till 99,999999999% av tomrum. De subatomära partiklarna saknar färg, lukt, smak och textur. De är varken hårda, mjuka, matta eller blanka. Trots deras ”icke-egenskaper” är de byggstenar till allt som vi känner till i universum.  Inklusive människan. Fastheten och andra kännetecken hos alla de vardagliga föremål som är uppbyggda av dessa subatomära partiklar, detta stoff, är ett resultat av förhållandet mellan elektriska krafter som verkar i och mellan protonen, neutronen och elektronen.

 I sin mest fundamentala form består materien enbart av dessa elektriska laddningar. Ur ”ingenting” uppstod ”någonting.” I detta intet, i detta tomrum uppstod en punkt. Ur den punkten bildades genom årsmiljarderna människan. I sin mest fundamentala form består människan av dessa elektriska laddningar. Plus och minus. Positivt och negativt. Och neutralt. Det är därför vi inte kan gå igenom en vägg eller sjunka igenom en stol som vi sitter på. Det är därför som atomen är stabil.

Det är därför en människa aldrig någonsin och egentligen rör vid eller känner på någonting. När du kysser ditt barn på pannan så är det endast din och ditt barns elektriska laddningar som känner av varandra. När du håller din älskades hand är det bara din och din älskades elektriska laddningar som känner av varandra. Men det är kanske inte så ”bara?”

För en punkt blev till en atom. En atom blev till ett universum, en stjärna, en människa. I varje människa finns ett helt universum. Makrokosmos och mikrokosmos. Människan. Kvinnan. Mannen. Feminint och maskulint. ”Våg-partikel dualitet.” Flytande och fast. 1+1=2. 1-1=0. Information. Kommunikation. Relationer. Allting är elektriska laddningar. Alla ting är elektriska laddningar. Alla människor är elektriska laddningar.

Kan elektriska laddningar kommunicera med varandra?  ”I begynnelsen var Ordet.”  Vad kommer först, i vilken ordning: Aktivitet eller Vila? Alfa eller Omega? Att tala eller att lyssna? Ljus eller Mörker?

Kanske bildas och upphör universum i rytmiska cykler? Som hjärtslag? En puls? Eller är Allting ett resultat av Shivas eviga dans av skapelse och förstörelse?

Det är högst osannolikt att du kan känna, förstå en annan människa genom en enda blick, ett möte, ett samtal.

Kanske det är mindre osannolikt att du kan skåda en annan människas hela universum med dess miljarder galaxer genom ett handslag, en kram? Då ni båda på er fundamentala nivå består av elektriska laddningar?

 

 

 Aldrig röra vid, men ändå beröra någon.

 

 

 Människan existerar mellan Makrokosmos och Mikrokosmos. Ka0s är information, kommunikation som tar längre   t1d   att beskriva, förstå än Ordning. I människan ryms  Allt.

 Min hjärna och mitt hjärta säger om Allting: ”Jag vet att jag ingenting vet.” / Sokrates

Måhända är det klokaste en människa kan tycka och tänka om universums och människans natur:

Kanske, kanske inte 

 

Med vänlig hälsning

Janne Tikkanen