Vad kan sätta igång ett maniskt eller depressivt skov?

På följande rader ska vi gå igenom några av de faktorer, eller "triggers", som potentiellt kan sätta igång ett maniskt eller ett depressivt skov. Med "mani" menar jag också "hypomani" (se texten "1. Vad är Bipolär sjukdom?" för skillanden mellan mani och hypomani). Generellt sett kan du tänka att varje typ av förändring i ditt liv eller i dina rutiner kan trigga igång en mani eller depression. Det kan handla om stora som små förändringar i ditt invanda levnadsmönster och i dina vardagliga rutiner.

Med det sagt, så vill jag att läsaren håller i minnet följande genom hela texten:

Vi som har bipolär sjukdom är först och främst unika individer. Det innebär att vi reagerar olika på liknande situationer och förändringar i våra liv.

Att en situation eller förändring är en risk för att sätta igång ett maniskt eller ett depressivt skov, innebär inte att det med nödvändighet kommer att bli så.

En person med en bipolär sjukdom är alltså inte "ödesbestämd" att insjukna i ett skov så fort en psykiskt och emotionellt belastade situation, händelse eller förändring inträffar i hens liv.

Man kan tänka på riskbegreppet som att man ska vara extra observant på sitt mående vid vissa psykiskt och emotionellt belastade situationer och förändringar i ens liv. Om man kan upptäcka tecken/symptom på ett skov i ett tidigt skede, så har man stora chanser att stoppa ett skov i tid genom att aktivt använda sig av olika strategier. Det kan handla om att kontakta sin läkare så fort som möjligt och tillsammans diskutera vad och hur göra för att inte förvärra skovet (Se texten "6. Stoppa en mani" för ett exempel på en åtgärdsplan för att stoppa en mani. Den kan även användas för att stoppa en depressiv episod).

Så, tänk på och håll i minnet ovannämnda under fortsatt läsning. Låt oss nu gå vidare med temat för texten.

Forskare förmodar att vi som har bipolär sjukdom troligen har en medfödd stresskänslighet och den innebär att vi reagerar starkare på en lägre grad av stress än personer utan en bipolär sjukdom. Du kan tänka dig det som att vår tröskel för stress är lägre än för personer som inte har en bipolär sjukdom.

Dessutom tänker forskare sig att ju fler skov - både maniska, psykotiska och depressiva - desto lägre blir tröskeln. Med andra ord, för varje skov så krävs det en allt lägre grad av stress för att insjukna igen. Orsaken är troligen att flera skov riskerar att medföra negativa förändringar i vissa delar av hjärnan.

Men jag anser att man kan se det på ett annat sätt; varje skov är en möjlighet till att lära sig vad och hur man ska göra, vilka strategier man kan använda för att hantera stress och undvika nya skov.

Varje skov är en möjlighet till ökad och fördjupad självkännedom. Att lära sig att leva med och kontrollera sin bipolära sjukdom handlar lika mycket om att lära känna sig själv - sina styrkor, begränsingar, värderingar, osv, - som att lära sig teoretisk kunskap om sjukdomen och att behärska praktiska strategier för att hålla sig frisk.

Det kan vara så att man har personlighetsdrag och beteenden som minskar chanserna att hålla sig frisk och stabil. Då är det viktigt för den egna och framtida psykiska hälsan att reflektera över vad dessa personlighetsdrag och beteenden beror på - vad fyller de för behov/funktion - och försöka att komma tillrätta med dem. Annars kommer det att bli svårt att kontrollera sin bipolära sjukdom oavsett hur djupa och breda kunskaper man  har om den.

Man kan också få professionell hjälp att hantera stress. Till exempel kan kognitiv beteendeterapi (KBT), mindfulness och meditation ge en effektiva verktyg för att hantera, eller förhålla sig till,  stress på ett mer konstruktivt sätt och på så sätt undivka framtida skov.

Som sagt, vi som har bipolär sjukdom reagerar olika på samma nivå av stress, förändringar i livssituation och rutiner. Dock finns det livsförändringar som är potentiella triggers för ett nytt skov och som man kan säga är generella för alla oss som har bipolär sjukdom. När de intäffar så ska man vara extra observant på hur ens hjärna och kropp reagerar. Börjar jag bli uppvarvad? Börjar jag känna mig nedstämnd? 

Därför är det av största vikt att känna till vilka dessa förändringar i livssituation och rutiner är och som kan innebära att man blir manisk eller depressiv. Betoning är på kan. Bara för att vi har bipolär sjukdom och har en lägre stresströskel än genomsnittet, så betyder det inte att det med nödvändighet är så att vi kommer att insjukna vid förändringar i våra liv, i vårt levnadsmönster eller i våra vardagliga rutiner.

Emellertid, när du har kunskap om vilka faktorer och triggers som är potentiella hot mot din psykiska hälsa, så kan du förbereda dig och vidta åtgärder för att minska risken för ett nytt skov. Dessutom kan alla, med eller utan någon psykiatrisk diagnos, börja må dåligt av de förändringar i livet och rutiner som jag nämner nedan.

Oavsett vad för slags stress du upplever så kommer ditt autonoma nervystem att reagera. Det autonoma nervsystemet ingår i det "perifiera nervssystemet" och skiljer sig och fungerar annorlunda än det "centrala nervsystemet."

För att krångliga till det ytterligare så är det autonoma nervsystemet uppdelat i det sympatiska nervsystemet och parasympatiska nervsystemet. Det förstnämnda har en aktiverade effekt på kroppen - den s k "fight-or-flight" responsen. Det sistnämnda systemet kan sägas ha en motsatt effekt; det lugnar ner olika kroppsliga processer (egentligen är första reaktionen vid yttre hot "freeze", sv. "frys", så mer korrekt är "freeze-fight-or-flight"-responsen).

Det sympatiska nervsystemet fungerar som en enhet och sätter igång många olika processer och påverkar flera organ samtidigt vid stressiga situationer, medan det parasympatiska nervsystemet har effekt på mer specifika processer och organ i kroppen.

På engelska säger man att det sympatiska nervsystemet har en "arousal function" på kroppen, det vill säga en "upphetsande" funktion. Den mest uppenbara och upphetsande effekten är vid sexuell attraktion/aktivitet. Men allt som ökar pulsen, andning och mobiliserar kroppen för "handling" är "upphetsande." Det parasympatiska nervsystemet lugnar istället ner puls, andning e t c. När dessa system samverkar och fungerar normalt, så befinner sig kroppen i något som kallas "homeostasis." Termen kan översättas med "balans" eller "harmoni", och homeostasis upplever vi när vi känner oss lugna, trygga och upplever att vi har kontroll över omgivningen vi befinner oss i, samt känner tillit till de människor vi har omkring oss.

Nyss nämnda är en viktig sak att komma underfund med sig själv; i vilka sammanhang och med vilka människor känner jag mig lugn, trygg och säker? Svaren på frågan kan vara några av de viktigaste nycklarna till att hålla sig frisk och stabil i sin bipolära sjukdom. Så det är ingen trivial fråga att ställa sig och reflektera över.

Vid hög och långvarig stress så rubbas denna balans i kroppen. En faktor som avgör hur din hjärna och kropp reagerar på stress är den psykologiska, eller den subjektiva faktorn. Det är här skillnaden på hur varje enskild individ reagerar på stress kommer in. En situation som jag upplever som väldigt stressfylld, upplever du nödvändigtvis inte på samma sätt. När det sympatiska nervsystemet är påslaget och aktivt under en lång period så kommer kroppen så småningom att tömmas på sina resurser, och du riskerar att bli "utbränd", drabbas av en "utmattningsdepression" eller "utmattningssyndrom" (två olika diagnoser). Men att känna "arousal" kan också trigga igång en uppvarning, d v s ett maniskt skov.

Vilka är då dessa förändringar i din livssituation och invanda rutiner som kan sätta igång ett maniskt eller depressivt skov?  Det kan handla om både stora och små förändringar. Kom ihåg: Det är din personliga upplevelse av situationen, förändringen och hur "hotfull", det vill säga hur stressig den är, som avgör hur din hjärna och kropp reagerar.

 

Stora förändringar i livssituation och rutiner.

Större förändringar ditt liv och rutiner som kan trigga igång både ett maniskt eller depressivt skov. Märk väl, en "negativ" händelse, förändring kan trigga igång en depression likväl som en mani.

  • En traumatisk händelse. Psykiska, fysiska och sexuella övergrepp. En familjemedlem eller vän som går bort. En svår olycka som chockar dig djupt, och det kan vara du eller någon annan som råkar ut för olyckan. En svår sjukdom som drabbar dig eller en närstående.
  • Förändring i din arbetssituation. Du får ett nytt jobb eller förlorar din anställning. Omorganisationer på din arbetsplats som innebär någon förändring av dina arbetsuppgifter. Du får mer eller mindre ansvar, fler eller färre arbetsuppgifter. En kollega du står nära och tycker om slutar. Du kanske har, eller får en kollega du inte kommer överens med, som du tycker är jobbig att interagera med? Det kan trigga igång ett skov.

Här vill jag ge dig ett allmänt råd: Om du inte trivs på ditt jobb och känner "måndagsångest" så ska du starkt fundera över att byta jobb eller börja med någon annan sysselsättning. Inget arbete är värt att riskera din psykiska hälsa för. I synnerhet om du hamnar i en djup och svår depression - vilket ju brukar komma efter ett maniskt skov  - så förlorar allt annat i ditt liv värde. Ingen kommer tacka dig för att ha varit "duktig" på ditt jobb och offrat din hälsa för jobbets skull. Så gör en överenskommelse med dig själv: "Jag ska ALDRIG riskera att bli manisk eller depressiv på grund av ett jobb." (Eller relation för den delen.). Ännu bättre är en positiv formulering: "Jag ska ALLTID sätta min psykiska hälsa framför arbete och relationer."

  • Förändring i kärlekslivet. Du träffar en ny partner och blir förälskad. En relation tar slut. En pågående relation börjar "knaka i fogarna." Bröllop eller skilsmässa, som händer dig själv eller någon annan du känner väl och bryr dig om. Obesvarad och olycklig kärlek. En häftigt passionerad förälskelse. Något som triggade igång en uppvarvning hos mig, och som var nära att bli en fullbordad mani, var när jag en period i mitt liv dejtade kvinnor väldigt aktivt. Det blev en slags "kick" och en sjuk lek/tävling att lyckas charma en kvinna och få henne attraherad av mig. Men den kicken var nära att kosta mig min psykiska hälsa. Så aldrig mer.

Sedan är förstås alla typer av osunda och destruktiva förhållanden en potentiell trigger.

 

Mindre förändringar i livssituation och rutiner.

 Låt oss gå över till små eller mindre förändringar i din livssituation eller rutiner som kan trigga igång en mani och/eller en depression. Begreppen "stor" och "liten" förändring är relativa. Det som avgör om en förändring är stor eller liten - mer eller mindre stressfylld - beror på din personliga och subjektiva upplevelse av förändringen eller situationen. Det finns som alltid undantag. Exempelvis så påverkar sömn, och olika substanser som koffein, dig snarare på ett biologiskt än ett psykologiskt sätt. Din subjektiva upplevelse av sömnbrist kommer inte påverka om den är positiv eller negativ. Sömnbrist leder till negativa effekter för din generella hälsa hur mycket "positivt tänkande" du än tar till.

  • Minskat eller ökat sömnbehov. Personligen tror jag att denna förändring är en av de viktigaste att alltid bli extra observant på och hur den påverkar ditt psykiska mående. Minskat sömnbehov kan vara ett tecken på en begynnande uppvarvning, och som om inte blir åtgärdad, kan eskalera till en fullbordad mani. Ökat sömnbehov kan vara ett tecken på nedstämndhet och som kan vara början på en nedåtgående spiral till en djupare depression. Detta med rubbningar i sömncykeln eller behov är ett komplext ämne och rubbningar åt ena eller andra hållet kan vara orsakade av många andra faktorer än en bipolär sjukdom. Däremot tycker jag att du som tumregel alltid ska bli extra observant på ditt psykiska mående vid förändrat sömnbehov. Alla kan ha perioder då man sover dåligt, med eller utan bipolär sjukdom. Alla kan sova få timmar eller inte alls under en natt. Men vi som har bipolär sjukdom är troligen extra känsliga för sömnrubbningar jämfört med övrig befolkning. Därför råder jag dig att alltid bli extra observant på hur du mår vid förändringar i ditt sömnbehov och/eller rutiner. Hur kan du veta om en förändring i sömn är tecken på ett skov eller är en "normal" förändring? Tänk efter om du uppvisar andra tecken eller symptom på mani eller depression. Vi har gått igenom tecken på uppvarvning/mani i texten "Tecken på mani." Tecken på att du förmodligen är på väg in i en depression förutom ökat sömnbehov är: Minskade lustkänslor och förlust av intresse för saker du normalt sätt får positiv energi av, onormal trötthet och förlust av energi, du har svårt för att få saker gjorda, sämre koncentrationsförmåga och minne, du känner dig ledsen fast det kanske "egentligen" inte finns någon anledning för det. Det finns fler tecken, men jag tror dessa är de mest tydliga tecknen på att man börjar bli eller är deprimerad.
  • Ökad alkohol -eller drogkonsumtion. Det viktiga att vara medveten om här är att även en liten ökning av alkoholkonsumtion eller droganvändning kan trigga igång antingen en mani eller en depression.
  • Koffein och andra prestationshöjande medel. För mycket kaffedrickande och olika energidrycker triggar sannolikt igång en mani, snarare än en depression. Men det finns säkert fall då det har orsakat en depression. Olika typer av prestationshöjande kosttillskott ska man också vara försiktig med. Återigen, vi är olika känsliga och våra hjärnor reagerar olika på samma ämnen - naturliga som syntetiska - men du ska vara medveten om att t ex ett för stort intag av koffein  - för stort för dig - kan vara en riskfaktor till att insjukna. Du får helt enkelt lära känna din kropp och vara lyhörd för de signaler den sänder till dig. Potentiellt sätt så är alla ämnen och substanser som påverkar ditt centrala - och perifiera nervsystem "triggers." Ta för vana att kolla upp vilka slags ämnen ett prestationshöjande kosttillskott innehåller och hur de kan påverka hjärna och kropp innan du börjar använda det. Eller fråga någon med kunskaper om det - t ex en läkare.
  • Bantning och motion. Att börja banta eller använda någon slags diet man aldrig har provat tidigare, kan vara en trigger till ett skov åt ena eller andra hållet. Du ska vara särskilt uppmärksam på hur du reagerar vid bantningsmetoder som innebär en drastisk nedskärning av ditt kaloriintag. Till exemepel kan kroppen vid lågt kolhydratsintag hamna i ett tillstånd som kallas "ketos."Förenklat innebär ketos att kroppen börjar förbränna fett istället för glukos (socker). Ketos höjer din kropps fettbränning och påverkar även hjärnan. En del människor vars kropp befinner sig i ketos kan uppleva en ökad energi och ett ökat välmående. Det är förstås väldigt positivt, men för oss som har bipolär sjukdom kan ett ketostillstånd trigga igång en mani (Jävligt orättvist, jag vet). Återigen, vi reagerar individuellt och du får vara lyhörd hur du reagerar på att din kropp befinner sig i ketos. Ökad mängd motion kan också trigga igång en mani. Detta för att motion och i synnerhet "aerob" träning så som löpning, spinning, simning m m, ökar produktionen av olika "må-bra" substanser som endorfiner, dopamin och serotonin. Man kan faktiskt bli beroende av att få endorfin-kickar och är en vanlig orsak till träningsnarkomani. Däremot är en sund mängd motion och träning en skyddsfaktor och förebygger nya depressiva skov.

 Det finns förstås andra förändringar i din livssituation och rutiner som potentiellt kan trigga igång ett maniskt eller depressivt skov. Jag tror de jag har nämnt ovan är de vanligaste eller mest viktiga att känna till.

Upptäck, utforska din "akilleshäl".

I slutändan handlar det om att varje enskild individ med en bipolär sjukdom måste komma underfund med vilka faktorer, triggers som man är mest sårbar för. Man kan tänka tillbaka i sitt liv och försöka minnas vilka situationer, händelser och förändringar som har triggat igång en mani eller en depression. För vissa är kärleksrelationer en "akilleshäl." Förälskelse och konflikter i en relation har en tendens att sätta igång ett skov. För andra är en "akilleshäl" prestationer av olika slag och i olika sammanhang. Att vara bäst, duktig och få bekräftelse av omgivningen är så viktigt att de driver sig själva så hårt att de blir maniska eller bränner ut sig själva.

Min erfarenhet är att många personer med en bipolär sjukdom har en "allt eller inget"-attityd till det mesta de tar sig för. Denna attityd kan skapa ett driv och företagsamhet som är ett tveeggat svärd. Å ena sidan kan drivet göra en till en resurs på t ex en arbetsplats, å andra sidan riskerar denna attityd och detta driv att sätta igång ett skov.

Ett annat drag jag observerat att många med en bipolär sjukdom har gemensamt är en viss impulsivitet i sin personlighet (alltså, inte endast i en mani/hypomani). Exempelvis kan detta drag göra att man ger sig in i kärleksrelationer och med personer som snart visar sig inte vara så bra för en, eller att "kärleken" man trodde sig känna för någon, visade sig vara snabbt övergående känslor av passion. Här finns en otålighet, och en vilja att relationen snabbt ska utvecklas till något seriöst. Förmodligen spelar "allt eller inget"- attityden en roll även i detta fall.

Så, vad göra? Som nämnts ovan, så tror jag det är viktigt att reflektera över vad det är som gör att man har sin specifika "akilleshäl." Vad är det som gör att jag har svårt för konflikter i relationer? Varför denna impulsivitet och otålighet i början på en ny relation? Vad är det som gör att "vara duktig" och få yttre bekräftelse är så viktigt för mig? Vad fyller dessa beteenden för behov och funktioner?

Ett sätt att försöka komma tillrätta med dessa "sårbarheter" i sin personlighet (om de är det), är att tänka i konsekvenser. Är det värt att sträva efter att vara bäst på sitt jobb om det riskerar att jag insjuknar i en mani eller en depression? Kan jag nöja mig med en "gyllene medelväg?" Att inte varje dag prestera på topp, utan att emellanåt ge mig chansen att återhämta mig?

Är det nödvändigt för min lycka och mitt välbefinnande att en föräskelse måste innehålla "allt" och "hela tiden?" På kort sikt kanske svaret är ja, men om man önskar ett seriöst och långvarigt förhållande, så är det kanske bättre för både en själv och den andra att ta det lugnt, ha tålamod, lära känna varandra och ge varandra ett visst utrymmer för det egna livet? Och att emellanåt sakna varandra (vilket ju är ett gott tecken om båda gör det).

Alltså, ställ kritiska frågor till dig själv, och ha modet att se dig själv i vitögat. Reflektera över och utforska frågan. Beroende på vad du kommer fram till, så försök komma på sätt att balansera din "allt eller inget"-attityd, impulsivitet, eller vad det nu handlar om för personlighetsdrag och beteende som riskerar att sända dig in i ett maniskt eller depressivt skov.

Slutligen.

Ett annat sätt att uttrycka det jag har tagit upp i denna text är: "Negativ" stress uppstår när man upplever en skillnad mellan krav och förmåga. Det kan handla om både yttre och inre stress. Med yttre stress menar jag krav som kommer från din omgivning/miljö. Det kan handla om att du upplever att en arbetsuppgift övergår din förmåga att klara av. Med inre stress menar jag att du kan ställa höga - för höga - krav på dig själv och dina prestationer. 

Din upplevelse av yttre stress, att ett yttre krav övergår din förmåga, kan vara verklig eller inbillad. En person med ett högt självförtroende - eller som är manisk - kan uppleva att de klarar vad som helst. En person med lågt självförtroende - eller som är depressiv -upplever att de inte klarar någonting och känner sig värdelösa.  Känns det igen?

Det är känt sedan länge inom psykologin att personer som är "perfektionister" löper större risk att drabbas av lågt självförtroende, depression och "utbrändhet." Som vi har gått igenom under rubriken "Upptäck, utforska din `akilleshäl´", så har många med en bipolär sjukdom ett starkt driv och behov av att vara duktig och få yttre bekräftelse. Detta behov kan bero på många saker, men en orsak kan nog vara prefektionistiska drag i ens personlighet. I alla fall så kan jag känna igen mig själv i att ha perfektionistiska drag. Jag har jobbat mycket med att sänka mina krav på mig själv och att alltid vara "bäst." Just för att jag vet att det är en stor risk för att bli manisk eller deprimerad. Dessutom är det orealistiskt, och förmodligen fåfängt, att tro att man alltid kan vara bäst i alla sammanhang. Visst kan dessa perfektionistiska tendenser fortfarande göra sig kända hos mig, men genom åren har jag blivit bättre på att upptäcka dem och säga till mig själv "att tagga ner" och fråga mig själv: "Går världen under om jag inte kan prestera på topp?"

Än så länge har den inte gjort det Ler

 

Så var snäll mot dig själv. Ingen människa varken kan eller orkar prestera på topp alltid eller vara bäst på allt. Ingen människa misslyckas alltid med allt eller är sämst i alla sammanhang. Begrepp som "alltid" och "aldrig" ska man vara försiktig med att använda i sitt språk och som tankekategorier. Var snäll mot dig själv och andra. Livet blir så mycket roligare då.

Jag hoppas att något i texten kan vara av nytta för någon läsare. Kom ihåg, du kan leva ett gott, produktivt och meningsfullt liv, trots en bipolär diagnos.

Jag vet att det kan låta väldigt jobbigt att få höra eller läsa om alla saker som kan vara en risk för att bli manisk eller deprimerad. Ska jag hela tiden gå och vara uppmärksam på hur jag mår, om jag är "för" glad eller "för" ledsen? När kan jag slappna av och bara njuta av livet?

De frågorna ställde jag mig själv när jag precis hade fått min diagnos. Det kändes skitjobbigt och omöjligt att kunna leva ett liv utan att riskera att bli manisk eller deprimerad. Jag får inte göra för mycket eller för lite. Nähä, vad ska jag göra då? Hur ska jag kunna leva ett normalt liv?

Det är kanske en klen tröst, men det blir lättare med tiden och med mer kunskap om och erfarenhet av att ha bipolär sjukdom. Du kan jobba, studera, bli kär, bli arbetslös, gifta dig, skilja dig e t c, utan att bli vare sig bli manisk eller deprimerad.

Nu har du fått lite kunskap om vad och när risken finns att hamna i ett skov. Det räcker faktiskt väldigt långt. Bara genom att vara medveten om att en viss situation eller händelse är en potentiell trigger, gör att du kan förbereda dig mentalt och känslomässigt.

Alla förändringar är övergående. Både positiva och negativa. Det är något som varje människa måste lära sig att hantera och förhålla sig till på ett, för ens välbefinnandes skull, konstruktivt sätt. Med eller utan bipolär sjukdom.

 

 

 

 

 

Lycka till och ta hand om dig!

Janne Tikkanen